Alla artiklar

Våra specialister

Ján Polák

Hela mitt liv har formats av bildkonstens värld, och i slutet av 2024 började jag arbeta med KNIFESTOCK-teamet som produktdesigner med fokus på grafisk och illustrativ design. I detta arbete använder jag min många års erfarenhet för att hjälpa människor som vill stärka sin varumärkes- eller produktpotential – eller som helt enkelt vill föra in en droppe konst i sitt vardagsliv.

„Janči, kan du rita något åt mig…?”

Att rita har varit en grundläggande del av min identitet sedan barndomen. Det var något jag var bra på, och jag kunde inte föreställa mig att göra något annat i livet. Jag ritade alltid något. Oftast bilar… jag har fortfarande en svaghet för den kombination av mekanik och estetik som de representerar.

I december 2007 – ett år innan jag började på gymnasiet för animationskonst – fick jag min första dator, och ett helt universum av möjligheter öppnade sig. Från den stunden körde en kompis olagliga version av Photoshop nästan varje dag. Olika förfrågningar om att rita, skapa logotyper eller andra idéer från vänner och bekanta förstärkte bara min passion för att sitta framför skärmen.

Vägen till eggen

Jag följde oftast knivvärlden på avstånd, men tack vare en god vän – som alltid bar kniv som en del av sin dagliga utrustning – fick jag ibland en inblick bakom kulisserna. Jag insåg då att en kniv inte bara är ett verktyg eller en vardagsaccessoar, utan för många också en förlängning och spegling av deras identitet.

Min första kniv var en Real Steel E77, som jag köpte 2016 som 23-årig student vid Konstutbildningen på Pedagogiska fakulteten vid Comenius-universitetet i Bratislava, så att jag under skolans läger i naturen kunde skala äpplen eller skära grenar.

Upplysning till världen

I början av mina universitetsstudier var det viktigaste för mig att utnyttja varje möjlighet att hålla i en penna eller pensel och förbättra mina färdigheter i teckning. Pedagogiken betraktade jag först som sekundär. Därför ansökte jag redan under första året till antagningsproven vid Konstakademin (VŠVU). Men snart blev läraryrket lika viktigt. Jag insåg att min relation till konsten och mina färdigheter i teckning gav mig möjlighet att utvecklas bortom mitt eget skrivbord. Jag lämnade VŠVU bakom mig och såg mig inte om. Samtidigt kände jag att att studera gratis var ett slags skuld jag var skyldig samhället – de människor som gjorde det möjligt för mig att utveckla mina färdigheter. Att undervisa, inspirera unga och gamla och hjälpa barn att övervinna frustration under perioder av tappat intresse – runt 11 års ålder, när deras krav överstiger deras förmåga – blev mitt sätt att betala tillbaka den skulden.

Erfarenheten av att arbeta med barn, både under och efter studierna, bekräftade hur viktigt det är att ha någon i klassrummet som med respekt för eleverna – oavsett ålder – kan sätta gränser och vara både en auktoritet och en jämlik partner. Äkthet kombinerad med respekt kan föra både människor, produkter och konstverk långt.

Skissbok bakom hotellreceptionen

Jag kombinerade mina studier med arbete i en hotellreception. Regelbunden kontakt och kommunikation med människor tränade min engelska, mina sociala färdigheter och mitt tålamod. Det sistnämnda särskilt under nattskiften, när jag ofta fick agera både dörrvakt och psykolog… när man ger människor tillräckligt med utrymme delar de med sig av sina bekymmer, hemligheter – eller till och med sitt långfinger, heh. Nattpassen gav mig också tid att fylla min skissbok.

Hotellbranschen ligger mig varmt om hjärtat. Jag trivs i den tysta sofistikationen och såg arbetet i receptionen som en form av teater. Varje skift var en föreställning. Mina förebilder var karaktärer från filmer som Ocean’s Eleven, John Wick och The Grand Budapest Hotel. Att arbeta med människor i alla åldrar kan lära en mycket – särskilt om sig själv.

Gamla seder på gammalt sätt

Kärleken till konst och studiet av den väckte mitt intresse för arkitektur, och därifrån var det bara ett steg till kärleken till historia. Som för de flesta i min ålder formades min ungdom, smak och attityder till stor del av filmer och datorspel. När det tjeckiska studion Warhorse 2018 släppte sitt första spel, "Kingdom Come: Deliverance" – ett rollspel som utspelar sig i 1400-talets Böhmen – utökades mitt intresse för konst och historia till att omfatta fäktning och europeiska kampsporter.

Länge gjorde jag inget åt det, men 2020 gick jag äntligen med i Slovakiens äldsta historiska fäktningsgrupp, brödraskapet för gamla stridskonster och hantverk – Tostabur – där jag sedan 2023 har varit aktiv medlem. Aktiv i den meningen att när tid och energi tillåter, reser jag mig upp och tränar ordentligt.

Under åren har jag fått värdefull erfarenhet av den italienska och tyska skolan under ledning av mästarna Peter Koza, Ján Zelina, Mike Wedding och Marcus Eccarius, med fokus på kamp med kalla vapen som värja, tvåhandsvärd och dolk. Gruppens fäktnings- och teaterkonst kan ses live vid många framträdanden, där man kan uppleva medeltidens och renässansens atmosfär med egna ögon och öron. Jag uppskattar en polerad klinga lika mycket som passionen med vilken den är tillverkad.

Mitt EDC – Every Day Creativity

I mitt skapande kombinerar jag traditionella och digitala medier. Jag föredrar att teckna med blyertspenna och bär alltid med mig en 2B-penna – varken för hård eller för mjuk – mitt favoritverktyg. Eftersom det är ett torrt medium som inte kräver färger kan jag lätt skissa var som helst. Det räcker att stoppa pennan i fickan, ta ett A5-skissblock och jag har allt jag behöver.

Även om en ritplatta ger många fler möjligheter, gillar jag fortfarande att använda papper, särskilt vid projektpresentationer, där det fungerar som en inblick i designprocessen. För människor blir en sak mer värdefull när de kan se hur den skapades. Traditionella tekniker har sin charm i denna digitala tid, och enligt min erfarenhet uppskattas de av kunderna, särskilt under designstadiet. Det finns förstås också projekt där jag går direkt till ritplattan – från den första skissen till den slutliga renderingen, helt digitalt.

Porträtt är mitt favoritmotiv. Att studera proportioner och jämföra vinklar är som ett detektivarbete – att söka svar och lösningar. Tack vare porträtt fick jag under studietiden möjlighet att ställa ut mina verk i Bratislava och Wien. Det var inga stora utställningar, men att se människor gå runt och betrakta mina målningar var en upplevelse jag är mycket tacksam för.

Utmaningar på gränsen

Att designa för kniventusiasterna kring varumärket KNIFESTOCK är en utmaning som regelbundet testar inte bara mina färdigheter utan också teamets förmåga och förtroende, som jag har förmånen att samarbeta med. När man arbetar med proffs som är genuint passionerade för sitt område märks det verkligen – både i den kreativa processen och i slutprodukten.

I mitt personliga liv är humor bokstavligen ett överlevnadsverktyg och återspeglas naturligt i mitt skapande. Jag är glad att få arbeta med människor som ser till att det aldrig saknas humor, parodi, mod, autenticitet och en nypa galenskap. Tack vare det är idéerna praktiskt taget oändliga – och känslan när en designer ser sin grafik på en kniv eller ett föremål är ovärderlig.